Lärare för en dag

Ett Indonesiskt klassrum
Utanför en av skolorna jag besökte

Läraren Itla, tillsammans med några elever, samt Indonesiens svar på Harry Potter

Från förskolan

Efter att ha återvant från Lake Toba till Medan, en gudsförgäten stad. Var det meningen att jag skulle ta färjan till Penang. Jag var också magsjuk under hela resan. Den 11 april skulle jag lämna Indonesien, pga av att mitt visum gick ut. Det gick inte som förväntat, pga div olika orsaker, främst Medansk snikenhet misstänker jag. När jag väl insett att jag antingen missat båten eller att den helt enkelt inte gick den dagen, var jag synnerligen irriterad. Jag var nästan på vag att snäsa iväg den vänlige mannen som påpekade att han kunde ordna gratis boende for mig, och hjälp med immigrationsmyndigheterna. En skola var det, jag behövde bara besöka några skolklasser och prata med dem. Efter dagens tidigare erfarenheter, fann jag det mer troligt att han skulle lura iväg mig i någon mörk gränd där hans pengatörstiga vänner väntade.

Det som gjorde det hela betydligt mer attraktivt var dock att en säkerhetsvakt i hamnen erbjöd sig att ge mig skjuts. Jag tänkte, klart man kan prova. Det visade sig vara ett lyckokast. Jag sov över på en förskola med en riktig madrass, och sket på rena toaletter (vid denna tidpunkten sket jag rätt ofta, och gör det fortfarande lite for ofta). Det skadade ju inte heller att förskolan var bemannad endast av trevliga kvinnor i min egen ålder. Hursomhelst, i utbyte mot gratis boende och mat erbjöd jag mig att medverka på ett par lektioner (det känndes som om detta vore förväntat av mig, dessutom).

Det är ganska svårt att beskriva i ord, känslan av att stå framfor en indonesisk skolklass. De är superblyga samtidigt som de är supernyfikna. I början fick läraren nästan tvinga fram frågor från dem. Men när den första frågan väl kommit, så var det som om första snöbollen i en lavin börjat rulla. Jag fick ett antal förvånande frågor. Bla om svensk sexualundervisning, och kring mitt eget civilstånd (vilket kanske inte var så förvånande om frågan inte varit ställd av en alltför ung flicka av fel anledning). Vid detta laget var varje lektionspass också ett träningspass for min ringmuskel. Men jag lyckades "do my buisness" på rasterna och kunde lämna de två skolor jag besökte med värdigheten i behåll.