Tankar inför resan

Ja ja, då sitter man här alldeles för sent och kan inte släppa resan ur tankarna. Den sista tiden blir helt enkelt bara en jobbig transportsträcka. En sträcka som dessutom mest är full av saker man måste göra. Dessa saker gör att man oroar sig. Transportsträckan blir en plåga, när man är konstant stressad över allt som måste fixas innan man åker. En liten ljuspunkt i tillvaron är att det absolut största måstet är avklarat. Lägenheten är uthyrd, kontrakt påskrivna. Dessutom till två killar som jag fick en god magkänsla för. När paniken började nagga på min redan tvivelaktiga nattsömn, så var jag oerhört oroad över att jag skulle vara tvungen att hyra ut till någon tvivelaktig (i ordets alldra bredast bemärkelse) person.
När man väl hittat någon och börjat inleda "hyresförhandlingar" (eller vad man nu skall kalla det för) som känns nogurlunda framgångsrika, då börjar naturligtvis samtal från personer av tvivelaktig mental hälsa drösa in. De har åtskilligt gemensamt. Alla har någon form av snyfthistoria (skilt sig från frun, min gamla mamma har dött som jag bodde hos osv, mina iranska föräldrar ska besöka mig för första gången på 20 år). Samtliga lyckas heller inte framstå som personer med sådan mental stabilitet som jag skulle anförtro mitt hem åt i fyra månader. Detta under ett fem minuters telefonsamtal, med undantag för en av skilsmässomännen som var mycket svår att skaka av sig. Det är med blandade känslor man avvisar dessa människor. Dels en suck av lättnad, man blev iallafall av med dom. Jag gjorde inget dumt ekonomiskt beslut, utefter på personer som exploaterar mitt (goda?) samvete. Samtidigt finns det ju alltid där. Det är kanske bara människor som befinner sig i genuina knipor, och bara behöver lite flyt i livet. Jag vet, för det känns som jag har varit i liknande situationer i livet. Nog om detta, nu är det iallafall avklarat, och jag är förbannat glad över det.
Nästa bekymmer är att jag saknar min dykdator, något jag verkligen kommer behöva under resans gång. Jag har rotat igenom hela mitt hem, och ingenstans står den att finna. Alternativet är att åka och leta efter den i Krokstrand (vilket kostar både pengar,tid och mental hälsa) där jag förvarat den på sistonde, och kanske inte hitta den där heller. Personerna i vars hem jag förvarade min dykutrustning, har ej heller kunnat ge mig ett ordentligt svar på var den skulle kunna finnas någonstans. Eftersom jag anser att de i detta fall har gjort dåligt ifrån sig, undviker jag att nämna några namn. Om jag hade skickat saker med ett femsiffrigt värde, och sedan saker försvunnit i röran, hade de knappast nöjt sig med de ambivalenta och undanflyende svar jag har fått. Först var det "vi är säkra på att den är medskickad med dykutrustningen som du (dvs jag) fick i Göteborg, alternativt har du själv hämtat den tidigare (och sedan glömt det, dessutom) ". Underförstådd mening på svar ett: Du har för stökigt hemma, därför tror vi att du hittar den om du städar, plus att vi själva kan använda detta för att undvika ta (en del av) ansvar(et) för ett eventuellt försvinnande av något med ett värde mellan 2-3000kr. När jag sedan rotat genom hela lägenheten noggrant och inte hittat den är det en annan melodi. Svar två är, "Vi kanske glömt den hemma, men du får skylla dig själv att du har det skitstressigt nu, eftersom du har haft lång tid att leta efter den (dvs åka till Krokstrand)". Underförstådd mening: Ok, du kanske inte är så korkad att du slarvar bort något som är värt flera tusen spänn, trots att du råkar ha lite stökigt hemma. Men vi vill fortfarande inte ta något ansvar för att en dyr grej eventuellt blivit borttappad, och att våra mist sagt divergerande svar har gjort att du måste stressa massor i onödan.
Nog om detta, jag har en tendens att gnälla mycket. Vill ju knappast att detta skall dominera bloggen. Det har väl ändå en viss relevans, då detta är priset man får betala för att resa (utöver den rent monetära aspekten). Detta och hemkomstdepression. Så att ni inte ska bli för avundsjuka på mig :-).Jag återkommer snart med mer framåtsträvande resetankar.