Gili och Pulau Weh

Typisk vy pa dykbat strax fore ett dyk. Notera sarskilt Luca, den blonda Italinska dykinstruktoren, en levande klysha.
Tomi, a great guy
Nej detta ar inte skivomslaget till den Indonesiska coverversionen av "catch a fire". Bara en ratt "flummig" kille som brukade besoka mig pa Gili Meno.
Snorfiske vid lagvatten
Barbecue pa Gili Meno
Fran Gili Meno, som synes helt annorlunda miljo dar
Hmmm, jag onskar att kvinnan i forgrunden kunde forsvinna
Det finns fortfarande en del hus som har overgivits eller ej lagats efter Tsunamin
Det ar viktigt att halla utkik sa att dykarna landar pa exakt ratt stalle, med oberaknerliga strommar kan dyken annars bli ganska osympatiska uppleveler.
Denna lilla rackaren fann jag i min sang
Pulau Weh en tidig morgon
En ratt vanlig syn pa sina stallen. Folk, kvinnor i synnerhet, som badar med kladerna pa
Traditionell bat pa Pulau Weh

Mer bilder Bukit Lawang och Annat

Har badar jag och har det bra
Samma hane som pa tidigare bild. Han skulkade runt varat lager en bra stund och holl varan vaksamhet pa helspann
Inkraktare, det galler att vakta maten. De ar som rattor fast intelligentare
Varan sovplats
Varan flod, vi foljde i Bukit Lawang, nara campsiten
Har forsvinner han for evigt
Annu en bild
Det skulle sedan visa sig att han blev lite utav min fotomodell i apvarlden.
En langsvansad gibbon, som har insett att ibland kommer inte Orangutangerna till matningen.
Jag hoppades vid ett tillfalle att en speciell massage skulle driva ut lite sjukdom och onda andar ur mig, men jag blev bara torterad istallet.
Rep eller tamp i korrekt sjobuselingvistik
En viss melankoli, sankte sig over mig under min promenad i hamnen
Bilder fran hamnen i Penang Malaysia, fran den dagen jag var frisk nog att slapa mig runt staden lite.
Typisk backpackerskada, brannsar etfer avgasror pa moppe, lokaliserat pa vadens insida.

Bilder Bukit Lawang 1

Narmare
Svart Gibbon, de var valdigt aggressiva och ville sno vara bananer. Och som synes ej radda forkamerablixten. Eller petpinnar for den delen.

igen
Aldsta dottern
Mer mamma

Mamma med liten unge
Tyvarr ar dessa bilder inte de basta. Detta beror pa att jag anvant ett annat bildkomprimeringsprogram an jag brukar, som jag inte ar riktigt saker pa. Plus att det ar valdigt svart att ta bra bilder i ett regnskogsmorker, en molning dag, med en ratt billig kamera.

Ödeland

Efter att ha gjort en “visa-run” i Malaysia, som blev till en “lös i magen vecka”, återvande jag till Indonesiens rövhål, Medan. Tyvärr är Medan en inkörsport till väldigt många andra trevliga ställen i Indonesien. Dessa platser har dock varit helt öde vad gäller internetuppkoppling. Jag har varit och skådat Orangutanger i Bukit Lawang och därefter åkt till Aceh, närmare bestämt Banda Aceh och Pulau Weh, där jag har dykt. Rapporter kommer snart.

Lärare för en dag

Ett Indonesiskt klassrum
Utanför en av skolorna jag besökte

Läraren Itla, tillsammans med några elever, samt Indonesiens svar på Harry Potter

Från förskolan

Efter att ha återvant från Lake Toba till Medan, en gudsförgäten stad. Var det meningen att jag skulle ta färjan till Penang. Jag var också magsjuk under hela resan. Den 11 april skulle jag lämna Indonesien, pga av att mitt visum gick ut. Det gick inte som förväntat, pga div olika orsaker, främst Medansk snikenhet misstänker jag. När jag väl insett att jag antingen missat båten eller att den helt enkelt inte gick den dagen, var jag synnerligen irriterad. Jag var nästan på vag att snäsa iväg den vänlige mannen som påpekade att han kunde ordna gratis boende for mig, och hjälp med immigrationsmyndigheterna. En skola var det, jag behövde bara besöka några skolklasser och prata med dem. Efter dagens tidigare erfarenheter, fann jag det mer troligt att han skulle lura iväg mig i någon mörk gränd där hans pengatörstiga vänner väntade.

Det som gjorde det hela betydligt mer attraktivt var dock att en säkerhetsvakt i hamnen erbjöd sig att ge mig skjuts. Jag tänkte, klart man kan prova. Det visade sig vara ett lyckokast. Jag sov över på en förskola med en riktig madrass, och sket på rena toaletter (vid denna tidpunkten sket jag rätt ofta, och gör det fortfarande lite for ofta). Det skadade ju inte heller att förskolan var bemannad endast av trevliga kvinnor i min egen ålder. Hursomhelst, i utbyte mot gratis boende och mat erbjöd jag mig att medverka på ett par lektioner (det känndes som om detta vore förväntat av mig, dessutom).

Det är ganska svårt att beskriva i ord, känslan av att stå framfor en indonesisk skolklass. De är superblyga samtidigt som de är supernyfikna. I början fick läraren nästan tvinga fram frågor från dem. Men när den första frågan väl kommit, så var det som om första snöbollen i en lavin börjat rulla. Jag fick ett antal förvånande frågor. Bla om svensk sexualundervisning, och kring mitt eget civilstånd (vilket kanske inte var så förvånande om frågan inte varit ställd av en alltför ung flicka av fel anledning). Vid detta laget var varje lektionspass också ett träningspass for min ringmuskel. Men jag lyckades "do my buisness" på rasterna och kunde lämna de två skolor jag besökte med värdigheten i behåll.

More pics from Lake Toba

Damen blev ganska fortjust i mig, eftersom hennes egna barn flyttat hemifran och maken ar dod. Sa vi besokte henne aven morgonen darpa.
Traditionell Batakmassage med olja och farsk vitlok, rodlok och ingefara (man luktade fint efterat). Jag betvivlar att det finns manga 69-aringar i Sverige med samma nypor som denna dam. Mojligtvis nagra gamla fiskargubbar.
Plantagearbetare vilandes
Skraddare arbetandes
Lokal skolskjuts
Ibland undrar jag om jag ar for fortjust i Landskapsbilder, men man blir sa tagen nar man varit dar.
Ditto
Pa det hogsta berget runt Lake Toba
Gravar for gamla Batak-kungar
Mer fina landskap

Vidvinkel och Vattenbuffel

Jag upptäckte under dagens utflykt att jag har en vidvinkelfunktion på min kamera. Ett faktum som säkert kommer att förorsaka mig mången sömnlos natt, då jag grämer mig över vilka bilder jag kunnat få, på ex kratern i mount Iljen, om detta faktum hade varit tidigare känt för mig. Utflykten var annars ganska trevlig. En motorcykelfärd med div olika småstopp runt Samosir Island, Lake Toba. Samosir Island är förövrigt världens största ö inom en ö, ja ni hörde rätt. Nu har jag dock kommit mig tillbaka, och det med viss skräckblandad förtjusning, då min förare körde aningen för snabbt för min smak på hemvägen (för er som inte känner mig väl, har jag en djupt rotad misstro, mot motorfordon av alla dess slag).

På den positiva sidan har jag äntligen lyckats få lite bra bilder på vattenbuffel. Dessa notoriskt kameraskygga kreatur, har jag försökt fota under hela min resa. Det har mest slutat med bilder av diverse köttiga buffelbakar, eller små prickar långt borta som man knappt kan urskilja vad det är för något. Trots sin snarlikhet med den mycket aggressiva afrikanska buffeln, så är dessa djur förvånansvart milda, ja nästan blyga till tempramentet. Jag har sett åtskilliga 5-åriga småpojkar (eller flickor) leda dessa bufflar längs både Filippinska och Indonesiska landsvägar. Något som jag betvivlar att våra svenska bönder, skulle drista sig till att göra med vanliga kossor. Här har ni iallafall ett urval av bilder från utflykten.